[103] »Jag vet faktiskt var ena Kendall slutar och andra Kendall börjar«

Bäst i tv-världen just nu

1. Tiny Beautiful Things (Hulu/Disney+)
2. Succession (HBO Max)
3. The Good Mothers (Star/Disney+)
4. Kindred (Hulu/Disney+)
5. Louis C.K. at the Dolby (Louisck.com)
6. Schmigadoon (Apple TV+)
7. Rabbit Hole (SkyShowtime)
8. Rain Dogs (BBC/HBO Max)
9. Hittills har allt gått bra/Jusqu'ici tout va bien (Netflix)
10. Will Trent (ABC/Disney+)

»Tiny Beautiful Things« så bra att det gör ont

Säsongsbetyg: 📺📺📺📺📺

Jag älskar hur premissen faller på plats i första avsnittet av Tiny Beautiful Things, som hade premiär förra veckan på Disney+. När Kathryn Hahns huvudperson läser ett litterärt online-magasins frågespalt på mobilen på fyllan i ett bilbaksäte på vägen hem, pensionärsparet i framsätet suckar över hur hon glömt var hennes hus ligger (man undrar, är de hennes föräldrar??), hur hon sedan inte har någon nyckel utan tar sig in genom ett öppet fönster, blir skeptiskt mottagen av man och tonårsdotter, skjutsas i väg igen av mannen, tar sig in på sitt jobb mitt i natten, barrikaderar sig på jobbtoaletten för att skriva ett långt Iphone-brev om sitt liv till den där frågespalten, går sedan och lägger sig i ett rum bredvid en äldre kvinna … och – rassel! I nästa scen, när det blivit morgon igen, trillar alla mynten ner på en gång om hur allt hänger ihop. Då har det gått 18 minuter.

Det är så smart skrivet och så känsligt regisserat, och har längs vägen hunnit bli både rörande sorgligt och rörande roligt. Jag vill inte beröva er nöjet att upptäcka sambanden själva under de där 18 underbara minuterna, men Kathryn Hahn spelar en ex-heroinist som hunnit bli både superlovande och strandad författare innan hon börjat knega med annat och bilda familj men i själ och hjärta fortfarande är trasig, precis som sin bror, efter en familjetragedi när de var tonåringar. Men ett större läkande tar sin början när hon tar över det obetalda jobbet som det litterära online-magasinets livsfrågepalt – precis som verklighetens förlaga Cheryl Strayed gjorde, vilket sedan gav den filosofiskt självbiografiska essäboken Tiny Beautiful Things: Advice on Love and Life from Someone Who’s Been There. Här pratar Strayed själv om tv-tolkningen:

Efter den där mästerliga, perfekta inledningen fortsätter serieskaparen Liz Tegelaars team av manusförfattare och regissörer att styra berättandet med samma effektivitet, perfekt kalibrerat så att det varken blir forcerat eller stillastående. Uppväxt-tillbakablickarna kan ibland vara bara femton sekunder korta men ändå hinna fördjupa och beröra. Serien engagerar på två konstanta nivåer, känslomässigt och narrativt. Man blir uppslukad av både händelseförloppet, i realtid och tillbakablickar, och psykologin i form av aktioner och reaktioner.

Premissen och miljöerna, skådespelarna och karaktärerna – det här är en av årets bästa serier, tack vare Tegelaar-teamets exceptionella kollektiva transponering av och tillägg till Strayeds bok. Den konstnärliga kreativiteten och integriteten har varit självalstrande i den här produktionen. ♦

Hejdå Logan

Avsnittsbetyg: 📺📺📺📺📺

Så många har skrivit så mycket om det överväldigande tredje avsnittet av Succession att jag lika gärna kan vara kortfattad. Ingen behöver övertygas. Alla har sett, alla har fattat. Hypen är ju ännu större än efter det ikoniska tredje avsnittet av The Last of Us … Och det gläder mig enormt, detta att världens största och viktigaste tv-serie i år är ett genuint vuxendrama helt utan drakar, superhjältar och franchise-zombies.

Om något bär på en extra stor nyckel till storheten i Succession så är det dialogen. Det är där det stora börjar. De både torftigt intuitiva och guldvågsvägda replikerna orkar bära så mycket psykologisk pregnans att de slår mig med samma slags biologiska häpnad som humlorna som inte borde kunna flyga. Det är liksom Aaron Sorkin-done-right. Replikerna ger skådespelarna superkrafter. Deras förvirrade, utdragna farväl till pappa Logan var ett av de bästa exemplen hittills på den här organiska, magiska processen.

Den officiella Succession Podcast är en måste-companion till avsnittet, denna vecka med serieskaparen Jesse Armstrong, regissören Mark Mylod och Brian Cox:

Och New York Times gjorde en omistlig fördjupning med skådespelaren i veckan, se nedan. ♦

KLR!

Mer Succession – det här Kendall-klippet, eller förlåt, klippet med Jeremy Strong, är förhäxande. Innan jag klickade i gång det tänkte jag att det skulle få mig att känna att Jeremy trots allt har distans till sin roll och bjuder lite på sig själv, bortom Succession-personan, precis som när andra popkulturella kändisar har gjort de här, som det är tänkt, avslappnade »10 things«-klippen för mansmagasinet GQ.

Men alltså vad fan …

Jeremy Strongs prylar är för det första många fler än tio. Ja, han tar även detta på blodigt allvar. Och alla dessa utmattande noga utvalda saker lever och andas Kendall och manisk method acting. Vid ett par tillfällen blandar han ihop sig själv med rollen och berättar dessutom om hur han gått in i någon sorts trans och sedan tappat minnet efter inspelningssessioner …

Sedan börjar han även visa artefakter som har med tidigare roller och med hans yrkesidentitet mer generellt att göra. Och vad ska man säga. Vilket monumentalt pretto-monster han är. Jag älskar Ken Jeremy Strongroy. ♦

Veckans kramar

Vilken kanonvecka för tv-kramar! Först den episka syskonkramen Succession …

… och sedan en mer obekväm, men ändå lika rörande, i Will Trent:

Båda fick mig att ta till lipen. Att Succession är ett konstnärligt storverk och Will Trent en procedural-bagatell spelar ingen roll. Bakgrunden till kramen är lika gripande i den senare som i den förra – de två snubbarna har haft en skadligt föräldralös uppväxt och visserligen lyckats i karriärerna men blivit känslomässigt trasiga. Och jag älskar Mark-Paul Gosselaar i sådana här gruffliga macho-roller. Ni vet, Zack från Saved by the Bell. Som i dag är rätt unik som mainstream-karaktärsskådis – gör massor av roller, ofta i lättglömda serier men alltid med en både svällande och bräcklig edge. Vill ni ser mer av den, kolla hans insatser i Nobodies, Raising the Bar (hans bästa huvudroll!), Don't Trust the B---- in Apartment 23 och – förstås – Franklin & Bash. ♦

Proceduralen lever! Är »Will Trent« årets »The Lincoln Lawyer«?