[119] »Nedåtspiral mot dumhetens nollpunkt – en orubblig förmåga att växa utan att växa«

Bäst i tv-världen just nu

1. The Bear (FX/Disney+)
2. Coachen (originaltitel: Afturelding, RÚV/SVT Play)
3. Dafne and the Rest (Todo lo otro, HBO Max/SkyShowtime)
4. It's Always Sunny in Philadelphia (FX/Disney+)
5. Vgly (HBO Max)
6. Chorus Girls (originaltitel: Dansegarderoben, TV2/SVT)
7. The Lincoln Lawyer (Netflix)
8. I’m a Virgo (Amazon Prime)
9. Diplomaten i Barcelona (The Diplomat, Alibi/BBC/C More)
10. Survival of the Thickest (Netflix)

Hur är det möjligt? »It’s Always Sunny in Philadelphia« är roligare än någonsin

Säsongsbetyg: 📺📺📺📺⬜

It’s Always Sunny in Philadelphia startade 2005 som en modernare, yngre Seinfeld – med karaktärer som var ännu mer självupptagna, inkrökta, dysfunktionella och i arslet på varandra än Seinfeld-ensemblen. 170 avsnitt senare har jag fortfarande inte sett en enda episod som fallit ur ramen, tappat fokus, slarvat, inte fått mig att skratta.

Den sextonde säsongen (premiär på Disney+ i veckan) känns rentav som ett nytt litet lyft. Gänget är nämligen stupidare än någonsin. Det borde inte vara möjligt – men kolla exempelvis dialogen i säsongspremiären om vad inflation är för något (klipp direkt efter denna text). Det är som om de vridit på alla karaktärers förmåga att vara extra extra-vrickad, även Glenn Howertons Dennis, som annars haft som en egen fredad tankezon strax under Danny Devitos Frank men strax ovanför Kaitlin Olsons Dee, Rob McElhennys Mac och Charlie Days Charlie.

Bastardiseringen av Seinfeld-konceptet är härmed fulländad: fortfarande upplägget med tre plottar, som alltid är sammantvinnade, och alltid i sjuk nedåtspiral mot dumhetens mest insnävade nollpunkt – men den når ännu lite lä(n)gre.

Charlie Day berättade för Conan O’Brien nyligen om hur allt började – med inspiration från engelska The Office och Curb Your Enthusiasm men framför allt från den billiga handkameran Panasonic DVX100A:

Vilket gjorde det möjligt för dem att experimentera fram en självfinansierad pilot som de la ut på Youtube. Och när jag hör Charlie prata om var de befann sig i det tidiga 00-talet, när jag ser de där tidigaste prototypiga klippen …

… växer de nya Sunny-avsnitten ytterligare. De överväldigar mig i all minimalistisk gräv-där-du-står-extremitet; i den här orubbliga förmågan att växa utan att växa. Det är otroligt att de som varande snart femtioåringar (med en snart åttioårig Devito) kan svina och svänga runt på samma fåniga femöring utan att det känns ett uns mindre vitalt. ♦

Abril Zamora – vilken stjärna! Och vilken kanonserie om att vara vild & vilsen i Madrid

Säsongsbetyg: 📺📺📺📺⬜

Förra sommaren gjorde sig HBO av med alla sina internationella produktioner, raderade dem från arkiven, för att kunna göra avskrivningar i bokslutet. Efter att tidigare ha fokuserat på de svenska serierna som drabbades, främst Lust och Björnstad, har jag börjat kika närmare på produktioner från övriga Europa och som också fått ny hemvist på SkyShowtime – senast fulsnygga polska Warszawianka, och nu spanska Dafne and the Rest (originaltitel: Todo lo otro, som betyder »allt annat« på svenska). En smart, snygg och speedad skildring av ett urbant kompisgäng i Madrid, deras klubb- och kärleksliv och vilda, vilsna väntan på ett vuxenliv de fortfarande känner sig alienerade ifrån.

På ett plan är serien ett showcase för serieskaparen och huvudrollsinnehavaren Abril Zamora, som lägger ner hela sin egen erfarenhet som trans, skriver underbar dialog och gör en sanslöst fin egen rollprestation (bra fördjupning i länken ovan). Samtidigt är det ett ensembledrama där varenda skådespelare har massor av karaktär, med både allvarstyngd och lager-på-lager av komik. Att Zamora är 41, spelar 35, och hänger med 20-somethings ger serien ett slags existentiell kvalitet – den energiska vilsenheten blir tidlös och evig och något att bottenlöst känna igen sig i. ♦

Netflix har släppt nya »The Lincoln Lawyer«-avsnitt