[172] »Därför säger Carmy ›motherfucker‹ med sådan avsmak i slutscenen«

Bäst i tv-världen just nu

1. The Bear (FX/Disney+)
2. The Responder (BBC/SVT Play)
3. Lady in the Lake (Apple TV+)
4. Blue Lights (BBC/TV4 Play)
5. Threesome (SVT Play)
6. Kin (RTÉ/BBC/SVT Play)
7. Presumed Innocent (Apple TV+)
8. Mayor of Kingstown (Paramount+/SkyShowtime)
9. Fantasmas (Max)
10. Orkestern (NRK/SVT Play)

Vad tror ni om krogrecensionen i »The Bear«-säsongsfinalen? Här är min teori …

Finalbetyg 📺📺📺📺📺

Nu kan jag inte hålla mig längre. I säsongsrecensionen av The Bear för tre veckor sedan (länk bakom bild) …

… lovade jag ju att återkomma om vad jag beskrev som en »emotionell final av guds nåde«, så den som inte hunnit se hela säsongen än bör sluta läsa nu.

Jag syftade i första hand på Carmys (Jeremy Allen White) urstarka uppgörelsescen med sin gamla läromästare och plågoande från New York-åren, spelad av Joel McHale …

… men också mer generellt på den nerviga stämningen som vetskapen om att Chicago Heralds matkritiker redan besökt The Bear och allt de kan göra är att invänta domen. För deras första månad var fan inte bra. En bärande del av hela säsongen var att låta oss se vi i impressionistiskt psykologisk detalj hur personalstyrkan på den nystartade lyxrestaurangen led under Carmys förtryckande svåra prestationsångest.

I den avslutande sekvensen i finalavsnittet plingar recensionen in i Carmys telefon, och en massa lösryckta ord ur den passerar revy, flera per sekund. Fryser vi bilden och stegar framåt kan vi läsa dem alla: Confusing, excellent, culinary, dissonance, innovative, brilliant, sloppy, inconsistent, delicious, simple, complex, disappointed, Berzatto, subtract, overdone, incredible, tired, stale, talent.

En blandad recension, helt enkelt? Eller möjligen en sågning? Serieskaparen Christopher Storer vill nog att vi ska ana det sistnämnda. Det sista vi får se är ju Carms mobilskärm som förutom recensionsnotisen visar flera missade samtal från både Cicero och Computer:

Men, varför skulle även Computer ringa som en vettvilling till Carmy på grund av en dålig recension? Varför inte låta Cicero sköta kontakten som vanligt? Nej, något annat verkar vara i görningen här. Och om vi också fryser bilderna med recensionsrubriker som klippts in sekundsnabbt under hela avsnittet (och som jag utgår ifrån inte är faktiska tidningsrubriker utan vad Carmy föreställer sig och oroar sig för; vi vet ju hur han obsessar över detta), så ser de ut så här, i kronologisk ordning:

Notera att efter fyra katastrofrubriker ser Carmy även ett par drömrubbar framför sig. Vi får också, efter mardrömskollage med kasserade rätter och brinnande kastruller mitt bland nattsvarta rubriker, korta sekvenser av befriande lugn. Visserligen med perspektivet slutet och nollställt inifrån Carmys ångestkök, men utblickarna är över en harmonisk restauranglokal, fullsatt med avslappande sällskap, tvåor och fyror, leende samtal. Diskrepansen mellan Carmen Berzattos och hans gästers upplevelser kunde inte bli större. Skräckrubrikerna i hans inre är talande: han styrs av oron, förstorar felen, ser mer mörker än möjligheter. Så när han slutligen läser den där första, riktiga, recensionen fastnar hans ögon främst på negativismer. Han söker dem med blicken. Det är det kamerans fokusrörelser skildrar. Det är också därför han säger »motherfucker« med en sådan avsmak i slutscenen.

Men jag tror fan det är en bra recension.

Låt mig också ge några ytterligare avslutande tankar om säsongen som helhet. Tänkte ni på hur den i de sista avsnitten smälte samman familjens arv och restaurangens arv? Hur berättelsen om familjen Berzattos både destruktiva och passionerade arv …

… dubbelexponerades med berättelsen om restaurangtraditionens både destruktiva och passionerade arv?

Förresten, förlossningsavsnittet som klippet ovan är hämtat från … av alla tv-scener jag sett som skildrat avgörande moment på förlossningssalar var dessa mellan Nat (Abby Elliott), Donna (Jamie Lee Curtis) och Pete (Chris Witaske) några av de allra finaste. Jag kom att tänka på dödsstraffsekvensen i premiäravsnittet av Mayor of Kingstown: både förlossningar och dödsstraff är utnötta amerikanska tv- och film-arketyper, svåra att forma utanför givna mallar och spår, men i båda dessa fall var det som om man såg en scen inifrån en förlossningssal respektive death chamber för allra första gången.

Amerikanska kritiker har klagat på att bröderna Fak överexponerades under säsongen, framför allt när en atypisk John Cena dök upp i en cameo i vad man nästan skulle kunna kalla ett »Fak-avsnitt«.

Men för det första tycker jag Cena passade perfekt i rollen eftersom han spelade just atypisk alfa-brorsa (men gud vad bra det var när han också föll in i Neils, Matty Mathesons, och Teds, Ricky Staffieris, screwball-banter!), och för det andra var det snarare så att Fak-storyn fördjupades och marmorerades in i den stora The Beef-/The Bear-mosaiken. Ett par avsnitt senare ser vi Sydney (Ayo Edebiri) stå i en sopcontainer och stampa ihop kartonger och utropa frustrerat »Var fan är Faks?«, och tack vare »Fak-avsnittet« dessförinnan känner vi tittare i det ögonblicket exakt samma sak som Sydney. Alla karaktärerna klickar i varandra, och då menar jag inte bara i teorin utan i tittarupplevelsen. Det är också därför olika avsnittsfokus på enskilda karaktärer aldrig blir antologiska.

Ett annat exempel på hur de individuella historierna hela tiden är närvarande parallellt är en av alla dessa nästan omärkliga detaljer, den här är mot slutet av säsongen, när Tina (Liza Colón-Zayas) under ett par sekunder klappar lätt på en servettbehållare. Jättelätt att missa, men symboliken är tung. Den syftar ju på när hon, i det fantastiska retrospektiva avsnittet om hennes tidigare arbetslöshet och om hur hon fick kockjobbet på The Beef, bröt ihop och Mickey (Jon Bernthal) gav henne en servett från en av dessa behållare.

I höst eller vinter ska jag se allt igen från början. Nu när man känner alla. Jag kan knappt bärga mig. Tror på en ännu större upplevelse än jag redan haft med den här serien. ♦

Fortsatt innehåll bakom betalvägg: recensioner av nya Time-säsongen,Human Error, Sommaren med släkten och A Good Girl’s Guide to Murder samt Rachel Maddow, The Simpsons, The Joe Rogan Experience, En cell-sam historia med mera. Avslutar som alltid med mitt soundtrack till tv-veckan som Spotify-spellista. Bli betalande medlem!

Rekommenderar även en prenumeration på Björn Finérs TVdags-brev.