[88] Årets bästa utländska tv-serier 2022
Dags för min traditionsenliga nyårsrankning av årets 50 bästa utländska serier, samt årets bästa svenska streamingtjänster. Mina 30 bästa nordiska serier listade jag förra veckan. Gott nytt år!
Dags för min traditionsenliga nyårsrankning av årets 50 bästa utländska serier, samt årets bästa svenska streamingtjänster. Mina 30 bästa nordiska serier listade jag förra veckan. Gott nytt år!
Fotnot: Ett mega-fel insmög sig in (eller smög? Det skrek sig in) i förra veckans nordiska lista. C More-serien Likea var helt borta från listan. Den skulle ha varit tvåa! Listan är ändrad och komplett online nu.
Bäst i år: »As We See it« – det är autisterna som lyfter tv-konsten, inte tvärtom
Explosionen av streamingtjänster har expanderat hela tv-branschen under flera år, men under 2022 har den tappat själva tillväxtstatusen. Netflix och Amazon krisar, Warner skär ner HBO kraftigt, och de två nya jättarna Disney+ och Sky Showtime har inte breddat eller fördjupat utbudet, i stället driver de på mot en återgång till forna tiders distributionsfönster med närmast automatiserade väntetider på nya serier utanför USA.
Båda serierna jag rankar som årets bästa har blivit offer för den här utvecklingen. Lust, som toppade min nordiska lista förra veckan, raderades helt från HBO Max när bolaget över en natt lade ner all regional produktion, och årets bästa utländska serie, As We See It, dumpades bryskt av sparbetingade Amazon Prime trots att denna autism-dramedy om tre samboende 20-somethings på spektrat kändes som serieskaparen Jason Katims återkomst som mainstream-mysmaestro. Efter Friday Night Lights och Parenthood villade Katims bort sig själv – hamnade i haverier som Pure Genius och Almost Family och misslyckades med sin egen serie Rise – men As We See It hade allt: funkis-medvetenhet och mega-mys, kreativt skärpedjup och kommersiell potential. Det enda den saknade var ett vettigt tv-bolag i ryggen. Säga vad man vill om de gamla bolagen, men NBC hade aldrig lagt ner den här serien.
Skådespelarna i huvudrollerna – Rick Glassman, Sue Ann Pien och Albert Rutecki – har själva autismspektrumdiagnoser, men det är inte på grund av detta som vi tittare drabbas så känslomässigt av deras svårnavigerade vardagar, utan för att de verkligen är helt suveräna skådespelare. Och i den mån detta skapar en »förhöjd känsla« så är det av skådespeleri och tv-fiktionalisering, inte av autism. As We See It visar att serier om autismspektrat kan omfatta representativitet precis lika mycket som serier om, säg, transpersoner. Men framför allt är det en enormt fin dramedy.
Med en twist, såklart. Det är inte ofta man får tårar i ögonen av en tv-serie som bygger upp en hel subplot och en hel slutscen på att låta de tre huvudpersonerna utan ett ord premiärköra sin nya gemensamma robotdammsugare. Och Sosie Bacons otroligt fint gestaltade stödperson är en unik kommunikationslänk för både karaktärerna i serien och tittarna i tv-soffan.
As We See It är en triumferande högstanivå i den första vågen av spektrumserier (The A Word, Everything’s Gonna Be Okay och Atypical) samtidigt som den – tillsammans med den helt underbara australiska reality-dejtingserien Love and the Spectrum (numera även i amerikansk inkarnation) – flyttar fram positionerna och markerar nästa nivå. Rollfigurerna i serien inkluderas i det normativa samhället först när de lyckas göra sig sedda och förstådda av omgivningen, och på samma sätt vill As We See It och Love on the Spectrum breda ut sig i mainstream.
Säsongen hade dessutom ett starkare sammanhållet och stegrat narrativ än man först anade, och efter finalen fanns det knappt någon ände på mina tårar. Jag har nog aldrig tidigare sett något så empatiskt, så röjigt roligt, så på djupet gripande inom dramedyns halvtimmesformat. Jag har i alla fall aldrig gråtit lika mycket – kanske till enskilda scener, men aldrig till en sådan ihållande parad av relationspsykologiska känslourladdningar.
As We See It får ut maximalt med feelgood-essens ur formatets klichéer samtidigt som den energiskt krossar klyschorna och revolutionerar genrens normativitet. Det är tv-dramat och skådespelarkonsten som vinner på att inkludera aktörer med autismdiagnoser, inte tvärtom. Något som belyses bra av skådespelarna Sue Ann Pien (med autism) och Chris Pang (utan autism) i nedanstående intervju. ♦
På andra plats: »Severance« – årets stora total-tv-upplevelse
Serieskaparen och manusförfattaren Dan Erickson räknar upp bland andra Being John Malkovich, Brazil, The Truman Show, Office Space och I väntan på Godot som inspirationskällor för debutverket Severance.
Otroligt nog tycker jag faktiskt att han förminskar sig själv.
För det första skulle jag vilja addera allt från Homecoming och Black Mirror till Christopher Nolan och Nick Antosca bland referenserna, men sedan vill jag stryka ett streck över alltihop och ägna resten av den här texten åt hur unikt och homogent egensinnig Severance är – som tech-thriller, konspirationsrysare, science fiction-satir … men också bortom genrer, som drömlikt drama med massor av känslomässiga förtöjningar i en verklighet nära oss alla, och framför allt alla oss som tillbringat åratal i kontorslandskap och konstlade företagskulturer. En känslomässighet som också bärs upp av rollgestalternas livsöden – och då är till exempel den fantastiskt finstämda pensionärs-gay-romcomen-i-serien med superparet Christopher Walken och John Turturro bara en liten subplot utanför de ledande rollerna.
Kärnstoryn, och det serietiteln syftar på, är att man utvecklat en bioteknisk process som gör det möjligt att separera människors jobb- respektive fritidsmedvetanden. Frivilliga låter sig hjärnopereras och omprogrammeras varje gång de äntrar respektive lämnar kontorshissen till »the severed floor«, så att de bara minns sina jobb-jag på jobbet och sina lediga jag på kvällar och helger.
Megabolaget detta utspelar sig på dominerar en mindre stad i typ upstate New York eller New Jersey, där »severerade« anställda (Adam Scott och Britt Lower är briljanta i bärande roller) blir allt desperatare i sina behov av att kommunicera med sina »yttre« jag, »outies«, som inte har en aning om vilken pennalism deras »innies« utsätts för och vilken ångest de får av att inte veta vilka de är eller vad deras tv-spelsliknande arbetsuppgifter syftar till.
Detta är det mest direkta lagret i intrigen. En klaustrofobisk tillvaro i ett stort kontorskomplex, med ytlig teambuilding, stupida småtävlingar, våffelpartyn och discodans vid arbetsstationerna. Här får vi också allt fler (men långt ifrån tillräckliga) hintar om att företaget är något slags korporativt kvacksalveri, ett kvasireligiöst tesbygge någonstans mellan Rudolf Steiner och Ron S Hubbard.
Men direkt ovanpå detta ligger ett övre lager, ett makroperspektiv, som visar hur hela »severance«-tekniken är föremål för en stor samhällsdebatt, med lobbybetalda politiker som endorsar och med aktivister som protesterar. Denna del av serien gör även den vanliga, yttre världen spännande och mystisk, i stil med, säg, omvärldsskildringen i Watchmen. En bordunton som gör vardagen obehaglig och hotfull, nära en bristningsgräns.
Tempot och balansen i både berättande och foto är ren perfektion. Att Ben Stiller är en både stark och egensinnig regissör visste vi redan, han har varit sparsmakad med uppdragen mellan skådespelarjobben men hållit en konsekvent kvalitetslinje hela vägen från Cable Guy till Escape from Dannemora, men Severance är något större ändå, ett svårare jobb som han vågat mer med.
Intrigen bjuder på många stora överraskningar i framför allt den senare delen, och finalsekvensen i det nionde avsnittet är magisk – om än en orgie i cliffhangers. Lyckligtvis filmas säsong 2 just nu. ♦
Topp-50 utländska tv-serier 2022
- As We See It (Amazon Prime)
- Severance (Apple TV+)
- The Good Fight (Paramount+/HBO Max)
- I Hate Suzie Too (Sky Atlantic UK)
- Atlanta (FX/Disney+)
- The Split (BBC/SVT)
- Better Call Saul (AMC/Netflix)
- Ray Donovan: The Movie (SkyShowtime)
- The White Lotus (HBO Max)
- Industry (BBC/HBO Max)
- Breeders (HBO Max)
- The Bear (FX/Disney+)
- The Patient (FX/Disney+)
- Slow Horses (Apple TV+)
- This is Going to Hurt (BBC/HBO Max)
- The Boys (Amazon Prime)
- The Capture (BBC/C More)
- A Friend of the Family (SkyShowtime)
- Candy (Hulu/Disney+)
- The Handmaid’s Tale (Hulu/HBO Max)
- Les Papillons Noirs (Netflix)
- Mayor of Kingstown (SkyShowtime)
- The Andy Warhol Diaries (Netflix)
- Angelyne (Amazon Prime)
- Bad Vegan: Fame. Fraud. Fugitives. (Netflix)
- Tokyo Vice (HBO Max)
- The Afterparty (Apple TV+)
- The Responder (BBC/SVT Play)
- Better Things (HBO Max)
- Pistol (FX/Disney+)
- The Lincoln Lawyer (Netflix)
- The Essex Serpent (Apple TV+)
- George & Tammy (Showtime US)
- Irma Vep (HBO Max)
- Billions (Showtime/HBO Max)
- Reboot (Hulu/Disney+)
- Everything I Know About Love (BBC/Viaplay)
- The Man Who Fell to Earth (SkyShowtime)
- The Staircase (HBO Max)
- Servant (Apple TV+)
- Faking Hitler (RTL/SkyShowtime)
- Mo (Netflix)
- Bloodlands (BBC/C More)
- The Rehearsal (HBO Max)
- Five Days at Memorial (Apple TV+)
- The Righteous Gemstones (HBO Max)
- Chad & JT Go Deep (Netflix)
- Super Pumped: The Battle for Uber (SkyShowtime)
- The Old Man (FX/Disney+)
- Physical (Apple TV+)
Resten av min bruttolista …
… kommer här. Det vill säga resten av de icke-nordiska serier jag haft på min veckovisa topp-10 under året:
Gaslit, Heartstopper, We Own This City, Oh Hell, The English, The Righteous Gemstones, The North Water, Showtrial, Conversations with Friends, Hacks, I Love That for You, Monster: The Jeffrey Dahmer Story och Gangs of London, The Dropout, Undercover, Archive 81, Yellowjackets, Big Sky, Somebody Somewhere, Ozark, We Need to Talk About Bill Cosby, The Sinner, A Spy Among Friends, The Tourist, Harry Palmer: The Ipcress File, Upload,Trigger Point, The Holiday, Treason, Minx, Pachinko, Wolf Like Me, Outer Range, Hollington Drive, Shining Girls, Life & Beth, Why Women Kill, Too Close, Abbott Elementary, Chloe, Black Bird, The Tower, Under the Banner of Heaven, Uncoupled, The Girl in the Woods, A League of Their Own, From, Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities: The Outside, Tulsa King, The Suspect, Mythic Quest, Antidisturbios och London Kills.
Bästa streamingtjänsterna 2022
I stället för att räkna antal serier på listan rankar jag i år streamingtjänsterna utifrån ett enkelt poängsystem – 50 poäng för plats 1, 49 för plats 2 osv på utländska listan ovan, 30 poäng för plats 1 osv på nordiska listan förra veckan. Då landar vi i denna topp-10 – placering på förra årets lista inom parentes:
- (1) HBO Max 426
- (2) Netflix 239
- (4) SVT Play 209
- (9) Disney+ 204
- (8) Apple TV+ 152
- (5) SkyShowtime 136
- (6) Viaplay 130
- (7) Amazon Prime 114
- (3) C More 90
- (10) Discovery+ 49
Fotnot: SkyShowtime motsvarades förra året av Paramount+.