[89] »Vad hände här, slog serien mig just i skallen mellan två cymbaler?«

Bäst i tv-världen just nu

1. Copenhagen Cowboy (Netflix)
2. Three Pines (Amazon Prime)
3. Slow Horses (Apple TV+)
4. This Fool (Hulu/Disney+)
5. Treason (Netflix)
6. George & Tammy (Showtime US)
7. Kaleidoscope (Netflix)
8. Everything I Know About Love (BBC/Viaplay)
9. Gangs of London (Sky Atlantic/C More)
10. Philharmonia (France/C More)

»Filmskapandets Johnny Thunders« tillbaka i Köpenhamn – nya Netflix-serien liknar inget annat

Säsongsbetyg: 📺📺📺📺⬜️

Fet kalkon eller stor konst? Det är lätt att bedra sig på den excentriska danska filmregissören Nicolas Winding Refn, lätt att missta hans cineastiska storslagenhet för endimensionell modeestetik, lätt att missta hans statiskt djupa färger för bjärta och polerade.

När han nu för första gången sedan genombrottet med Pusher-filmerna bor i Danmark igen, efter en imponerande kompromisslös men också alltmer småhemlig Hollywoodkarriär där peaken förblivit Ryan Gosling-filmen Drive från 2011, ställer han frågorna om sig själv på sin spets. Nya Netflix-serien Copenhagen Cowboy är ett ännu envisare frosseri i arty 1990-talsmodeestetik, en ännu envisare barrikad mot realism och vuxenhet. En vägra-växa-upp-idealism han verkar evigt trogen, enligt doktrinen att eftersom inget i livet någonsin känns lika intensivt som ungdomens upplevelser är det bara de känslorna han finner värda att fortsätta jaga som filmskapare.

Vi behöver inte upehålla oss vid handlingen, med trafficking, droghandel och parallellsamhällen i centrum. Ni får inget grepp om den av vare sig trailern eller intervjuerna som jag länkat här nedanför, och går ni för mycket in för spänningen i det våldsamma maktspelet mellan maffiaklanerna kommer ni bara att bli besvikna – slutet liknar inget ni sett tidigare, och inget ni i er vildaste fantasi kan föreställa er efter att han sett de inledande avsnitten. Copenhagen Cowboy är pure experience. Som Refn förklarade i intervjun på Stockholms filmfestival i höstas (länk ovan) har han satt sina manusförfattare i arbete inte utifrån en story utan utifrån ständigt nya ingivelser där allt tillåtits hända i stunden och oväntade effekter av ena dagens inspelningar fått färga nästa dags.

Slutresultatet är sex avsnitt som rör sig fritt i filmens tid och rum med både långa långsamma cirklande tagningar och abrupt inspirationsflimmer – här finns mycket Twin Peaks och Kill Bill, och här finns 1920-talssurrealism, 1960-tals-sci fi och 1980-tals-avantgarde; allt på ett ljud-och-bild-fundament av synt-pad-fet vaporwave och ett slags lounge-retrofittad Roy Andersson.

Men karaktärsmässigt, och det är här det blir riktigt intressant, tänker jag oftare på John Waters. Ett svårt och modigt gränsöverträdande där exotiseringen glider över i empati och de mörka miljöerna tvingar fram ett tunnelseende mot ljuset. Dialogerna är stiliserat hårdkokta på gränsen till parodiska, men samtidigt gravallvarliga och grumliga – humorn får aldrig bli tydlig, den ska kapslas in och kvävas så att Refn kan fortsätta sin rastlösa jakt efter sublima kickar.

Så här kan det låta:

Vapenhandlargangster: »Pistoler, kalasjnikovar, handgranater … Jag har en stor transport på gång. Riktigt stor. Så det är inget problem. Inte pengar heller. Men vet du vad problemet är? Hur ska vi kunna överföra pengarna så att vi kan betala alla som ska ha betalt?«
Gangsteradvokat: »Är den riktigt stor, alltså?«
Vapenhandlargangster: »En stor transport.«
Gangsteradvokat: »Då löser vi det.«

Eller så här:

Slottsherren: »Älskling, har du sett mina skinnbyxor?«
Slottsfrun: »De är nog i garderoben.«
Slottsherren: »Vad händer här?«
Slottsfrun: »Kinesen ska köpa en gris.«
Slottsherren: »Intressant. Hur går det?«
Slottsfrun: »Det går fint. Jag ser bara till att få bra betalt.«
Slottsherren: »Ta inte min fru för seriöst. Hon är kall som is när det gäller pengar. Men full av kärlek när det gäller vaginan. Vill du se min kuk?«
Kinesen: »Nej tack.«
Slottsherren: »Du förstår visst inte dess kulturella betydelse. som kines borde du uppskatta det. Den har varit med i många konstprojekt.«
Slottsfrun: »Det är sant, min mans könsorgan är världskänt.«
Kinesen: »Okej. Vad gör du nu?«
Slottsherren: »Sprider min säd. Jag har ägnat livet åt att resa runt i världen och utbilda folk om en ny sexualitet. Den handlar om makten man har när man har en kuk.«
Slottsfrun: »Jag hoppas vi kan komma överens om femtusen.«

Det finns många givande Refn-intervjuer på Youtube, och den här fan-exposén utgår från ett flertal av dem för att teckna en stark tes om hans drivkrafter:

Drivkrafterna ges alltså den kongeniala sammanfattningen att Nicolas Refn är ute efter att »göra filmer från framtiden«, en tuppig tonårsidé som jag skulle tro (utifrån andra intervjuer han gett) föddes redan första gången han som ung såg Texas Chainsaw Massacre, och som lever som aldrig förr i Copenhagen Cowboy. Men vägen dit går uteslutande via nostalgi, den där vägran att växa upp. Eller kolla What’s in My Bag?-avsnittet nedan –  vilken annan medelålders filmgubbe skulle säga att han »är filmskapandets Johnny Thunders«? ♦

»Three Pines« är vinterns myspussligaste deckarserie – binge-varning utfärdad

Säsongsbetyg: 📺📺📺📺⬜️