[91] »En perfekt storm av alla vapen ryssarna använt mot väst de senaste åren«

Bäst i tv-världen just nu

1. The Undeclared War (Peacock/Channel 4/SkyShowtime)
2. The Last of Us (HBO Max)
3. Händelser vid vatten (SVT)
4. Paul T. Goldman (Peacock US)
5. The Makanai: Cooking for the Maiko House (Netflix)
6. Welcome to Chippendales (Hulu/Disney+)
7. Padeldrömmar (C More)
8. This Fool (Hulu/Disney+)
9. R.I.P. Henry (Viaplay)
10. Stonehouse (Britbox/C More)

Peter Kosminsky gör det igen – den geopolitiska trovärdigheten i »The Undeclared War« är unik

Seriebetyg: 📺📺📺📺📺

Mycket känns igen från både verkligheten och andra serier, både politiskt och thrillermässigt, när den brittiska thrillerserien The Undeclared War skildrar ett cyberangrepp från främmande makt. Ändå känns The State- och Wolf Hall-regissören Peter Kosminskys nya serie, som hade premiär på SkyShowtime i fredags, banbrytande.

Hacking på högsta nivå har aldrig, aldrig tidigare skildrats så här realistiskt. Och Rysslands mångåriga nedbrytning av västdemokratierna har aldrig skildrats så här allomfattande. Alla vapen ryssarna använt mot väst de senaste åren finns representerade i en »perfekt storm« iscensatt mot Storbritannien, igen, precis som inför Brexit – fast Brexit var bara fas 1. Nu ska det dödande slaget utdelas.

Veteranen Peter Kosminsky är onekligen en av de allra bästa. Och med tanke på hur otroligt modigt och mångdimensionellt han skildrade IS-miljöerna inifrån i The State är det inte överraskande att han i The Undeclared War lyckas skapa inte bara ett trovärdigt brittiskt informationsmaktkonglomerat utan också ett ryskt: han tar oss innanför väggarna hos både FSB i Moskva och trollfabriken Glavset i Sankt Petersburg, och innanför skinnet på både ryska journalister och hackers.

Måltavlan för ryssarna är det brittiska valet 2024, och även seriens tidsmässiga upplägg är mästerligt: en fullt möjlig parallell verklighet med utgångspunkt i Boris Johnsons avgång. Vi känner alltså, när vi ser The Undeclared War, att detta skulle kunna vara vad som kommer att hända om ett drygt år, när tv-serien utspelar sig. Dock med undantag av att Ukrainakriget påverkat Rysslands ställning i världen mer än Kosminsky föreställt sig när han skrev serien. En rysk FSB-anställd kommer knappast att kunna, som i serien, anmäla sig till ett brittiskt internationellt säkerhetssymposium inom överskådlig tid.

Serien har några sådana svagheter. Men styrkorna sveper undan alla tveksamheter till bakhuvudet.

Jag älskar att se spänningen byggas upp via tangentbord, att själva den faktiska hackingen görs spännande, att vi får se exakt vad de brittiska myndigheterna drabbas av, hur det upptäcks, och vad britterna motattackerar med – inte (bara) genom ansiktsuttrycken framför skärmarna utan med kameran bakom huvudena, mot kodandet.

Jag diskuterade The Undeclared War med hacktivisten Robert Renling i en chatt i veckan, här är några av hans kommentarer:

»Det intressanta är hur otroligt relevant seren är för tiden vi lever i. Från det geopolitiska til hur analys-cykeln för analytiker vid en akronym ser ut, och till hur man bräcker sig in i en maskin. Det är helt tydligt att NCC Group – som har konsultat om just det tekniska – har gjort sin hemläxa på proaktiv infosäk.

Öppningsscenen, som jag var tvungen att kika på igen nu, är så otroligt inspirerad av hur metasploit funkar, ner på ›meterpreter.exe‹-nivå, det går inte att inte se inspirationskällan. Men det stannar inte där heller utan fortsätter med verktyg som nmap, för att kartlägga ett nätverk. Och med detaljer om hur väsenskilt en HUMINT-operatör arbetar från hur en analytiker arbetar; med kreativa deaddrops. Hur information kontextualiseras i ett meddelande i en deaddrop. Det handlar om att göra en potentiell antagonists arbete mer knepigt och trist, för man kan bara agera på informationen man har.«

Robert tog också upp arbetet vid terminalerna – att The Undeclared War har fått till NOC/SOC-arbetet (nätverks- kontra säkerhetssystemen) till punkt och pricka. Hans slutomdöme:

»Den här serien förutspår på ett otroligt ›Black Mirror-eskt‹ sätt den stora infosäk-mardrömmen: en bred och hård synkroniserad attack på statlig och samhällsviktig teknisk infrastruktur. Och som flaskpost från vår nuvarande situation drar serien skynket av hur effekterna av ryska informationsoperationer kan påverka samhällen via sociala medier. ›Alla händer på täcket‹-diskussionen i slutet av första avsnittet är inget ovanligt på ett akronymkontor. 10/10 bra underhållning!«

Well, jag håller med. ♦

Kore-eda bjuder på nedtonad Netflix-niorättersmiddag för Japan-älskare

Seriebetyg: 📺📺📺📺⬜