[2] »Räligaste chockvändningen sen det var inne med chockvändningar«

Det här är inget fullskaligt nyhetsbrev, jag ville bara klämma in ett extra för att tacka för det oväntat stora stödet, och påminna om att nästa stora TVdags-söndagsbrev, som är min kompletta guide till allt det bästa på tv just nu, endast skickas till »members«.

Ett medlemskap kostar 59 kr/mån, dvs knappt 15 kr per nyhetsbrev, och sköts via den här tjänsten, Revue. Klicka på »Become a member« i slutet av detta brev!

Jag kommer att skicka ut kostnadsfritt innehåll också emellanåt, som det här brevet, och TVdags Facebooksida kommer att vara bra mycket livaktigare än tidigare, men de längre, medlemsexklusiva söndagsbreven är grundbulten i »nya TVdags«.

Hoppas innerligt ni fortsätter stötta, och att många av oss ses igen på söndag!

Aktuell dokuklassiker: Eric M Nissons magiska waldorffilm

Apropå allt ståhej kring SVT:s waldorfdokumentärserie De utvalda barnen, som jag tog upp i nyhetsbrevet i söndags och även har skrivit om i Aftonbladet – det finns en legendarisk Eric M Nilsson-dokumentär från waldorfska Kristofferskolan i Bromma från 1968 som SVT bedömde som så kontroversiell att man stoppade en planerad reprissändning. En film SVT Play nu vältajmat lagt ut igen. Passa på! Det är verkligen inte ofta man får chansen att se den, trots att det är en av den mytomspunna svenska cinéma vérité-mästarens mest omdebatterade filmer.

En skola | SVT Play

Och som companion reading rekommenderar jag Alicia Hambergs härliga och engagerande texter om En skola:

eric m nilsson: en skola (filmen som inte fick visas) – the ethereal kiosk

Jag har sett om Eric M Nilssons film om Kristofferskolan. Jag minns att när jag såg den här filmen, på TV för ett par tre år sedan, satt jag som förhäxad.

Executive producer ≠ serieskapare … »Bloodlands« är ingen Mercurioserie

På söndag blir det stor Line of Duty-special i nyhetsbrevet. Jed Mercurios kronjuvel. Men Sverige-aktuella Bloodlands har Mecurio inte gjort – varken skapat eller skrivit. Tydligen behöver detta klargöras efter att både reklamkampanj och ett flertal tv-kritiker uttryckt fraser som »mannen bakom« och »Jed Mercurio-serien«. En tumregel: »executive producer« är kändisen som lånar ut sitt namn till okändisar (inte helt sant, men användbar som tumregel för skribenter som har svårt att få ihop det).

James Nesbitt är en sån där skådespelare man alltid blir glad av att se i en rollista, och i teorin definierar som en sån man »alltid vill se«, men som i realiteten ofta lämnar en oberörd.

Detta Belfast-spiondrama med James Nesbitt gick i Storbritannien tidigt i våras och finns på C More nu. Jag kan rekommendera den, om än inte helhjärtat. Serien halvdör efter en riktig chockvändning, men å andra sidan pratar vi om den räligaste chockvändningen sedan det var inne med chockvändningar.

Och Nesbitt vill man väl alltid se? Eller vill man det? Jag tror jag landar i att James Nesbitt är en sån där skådespelare man alltid blir glad av att se i en rollista, och i teorin definierar som en sån man »alltid vill se«, men som i realiteten rätt ofta lämnar en oberörd. Faktiskt.

Mike Bartletts senaste BBC-serie nu på SVT

I Sverige har Doctor Foster (2016–17) blivit en hit tack vare Netflix, och den säger rätt mycket om hur serieskaparen och manusförfattaren Mike Bartlett gillar att jobba – låter det genomengelskt karaktärsdrivna skruvas upp mot det alltmer hårdspända och bitvis besatta, tills skeenden och reaktioner börjar skena … Detta var ännu tydligare i serien efter, Sticks and Stones (2019), och även om galenskapen dämpats i hans senaste, Life (2020), som på ytan nästan närmar sig vardagsmysigt Jimmy McGovern-land, så stiger en allt pikantare Doctor Foster-doft efterhand ur intrigen.

SVT har döpt serien till Allt vi döljer och hela serien ligger på Play. Väl värd att sluka under ett par vardagskvällar.

Allt vi döljer – Avsnitt 1 | SVT Play

Fotnot: Mina två personliga Bartlett-favoriter kom båda 2018, då jag hyllade dem på TVdags: klassklyfte-/läkarthrillern Trauma och underbart nervpressade journalistdramat Press. Båda visades i Sverige, men ingen av dem verkar tillgänglig för streaming just nu. Återkommer om jag ser dem dyka upp igen!

TVdags-recensioner på Facebook

Vår omstöpta Facebooksida har börjat få lite fart. I förrgår debatterade jag och TVdags-kollegan Tora Liliedahl huruvida Kate Winslet har en chans mot Sarah Lancashire samt om Mare of Easttown verkligen är bättre än Sharp Objects, och i går recenserade Björn Finér Promising Young Woman.

Vi kommer att fortsätta recensera direkt på Facebook, så gå med i gruppen om ni inte gjort det tidigare.

TV-sport med Henrik: Champions League-final inför publik!

Av Henrik Petersson

De stora ligorna är slut och allsvenskan har pausat, men en sportfreak har inga problem att fylla tiden. Franska öppna-kvalen har börjat och Giro d'Italia gått in i sista veckan. Bara att flyta med i idrottskalendern – där ändå fotbollen toppar veckan med lördagens Champions League-final. Inför publik! Lissabon tillåter 6.000 åskådare.

Finalen bör bli en fartfylld klassiker. Båda tränarna vill ha mycket presspel, högt bollinnehav och anfaller brett med många spelare.

För tredje gången i historien har vi en helengelsk final, ryskägda Chelsea mot arabemiratägda Manchester City. Men vi ska inte raljera över ägarskap och den moderna fotbollen. Superligan är död och det känns rätt skönt att få fokusera på det sportsliga.

Matchens intressantaste duell är den mellan de två tränarna.

Pep Guardiola är förmodligen världens bäste fotbollstränare, med den lilla parentesen att Champions League varit hans kryptonit eftert Barcelona-eran. Men årets City-lagmaskin har varit bättre än kanske någonsin och inte tappat vare sig tempo eller motivation under våren.

Thomas Tuchel i Chelsea är säsongens tränarsensation. Sedan han tog över i januari har Chelsea fått ordning på spelet, stabiliserat lagets placering i ligan och imponerat enormt i Champions League, särskilt hur de manövrerade ut Real Madrid i semifinalen.

Finalen bör bli en fartfylld klassiker. Båda tränarna vill ha mycket presspel, högt bollinnehav och anfaller brett med många spelare. Trots alla stjärnor så det två kollektiva lagmaskiner som drabbas samman. Viktigt för Chelsea är att man får tillbaka årets succémålvakt Édouard Mendy samt N'Gola Kanté som missade sista ligamatchen. I Manchester City får kanske Sergio Agüero chansen att göra sitt allra sista framträdande för klubben, tillbaka från skada.

Champions League-finalen sänds på lördag kl 21 på TV6/Viaplay.

Galet mycket tv-godis på söndag

Jag har avvaktat med min stora Line of Duty-analys så att fler ska ha sett klart säsongen, men på söndag kan jag inte hålla mig längre. Jag kommer att förklara varför Jed Mercurio egentligen borde göra läkarserier i stället för polisdramer – men varför Line of Duty ändå är ett mästerverk. Och varför den är ett mästerverk tack vare, inte trots, att den blir lite kackig i konspirationsjakten ibland (nej, har fortfarande inte kunnat släppa hur Dot viskade bokstaven »H« precis innan han dog i säsong 3-finalen …).

Om det blir en säsong 7? Med tanke på hur 6:an slutade, och att de två sista avsnitten hade seriens högsta tittarsiffrorna någonsin … jaaadå! Det råder ingen tvekan, skulle jag säga, trots Jed Mercurios högtravande tack-och-hej-tweet till BBC och skådespelarna efter finalavsnittet i början av månaden.

Självklart måste vi också kika närmare på nya Masters of None-säsongen på söndag. Och Halston, som jag älskar – hur kan ingen annan vara eld och lågor över den? Och jag tänker hylla den mest perfekta prequeln på år och dag, Ferry, med vår tids Tony Soprano, den oförliknelige Frank Lammers.

Och väldigt mycket annat. Får se vilka jag hinner skriva om och vilka jag sparar lite på av In Treatment, Hacks, Pørni, We Are Lady Parts, The Bite, Inside No. 9, The Beast Must Die, Bloods och The Girlfriend Experience … Söndagsbreven kommer hursomhelst alltid fullproppade. Klicka på knappen nedan om ni vill fortsätta läsa dem.