[111] »Shiny Happy People är årets dokuserie. Och årets politikdoku. Och årets skräckserie.«

Bäst i tv-världen just nu

1. Shiny Happy People: Duggar Family Secrets (Amazon Prime)
2. I Think You Should Leave with Tim Robinson (Netflix)
3. Happy Valley (BBC/SVT)
4. The Eric André Show (HBO Max)
5. Dave (FX/HBO Max)
6. High Desert (Apple TV+)
7. Platonic (Apple TV+)
8. FUBAR (Netflix)
9. The Prank Panel (ABC USA)
10. The Idol (HBO Max)

»Shiny Happy People« är årets skräckserie – och årets chocklektion i amerikansk mörkerpolitik

Seriebetyg: 📺📺📺📺⬜

Jag kan inte sluta fascineras av den framväxande auktoritära hatrörelsen i USA – miliserna, konspirationsdårarna, evangelikerna och rasisterna som kröp fram ur underjorden när Donald Trump rev upp en spricka tvärs över hela Amerika 2015 och som skapade bindgalna kulter som Qanon och MAGA, tog över det republikanska partiet och i dag hotar landets demokrati som den aldrig hotats tidigare. Jag har konsumerat så många journalistiska böcker och poddar om denna amerikanska nyfascisms rasande snabba utveckling och djupa historiska rötter att jag trodde att alla stora aha-upplevelser redan var upplevda.

Men så kom Shiny Happy People: Duggar Family Secrets, en dokumentärserie i fyra delar på Amazon Prime regisserad av Julia Willoughby Nason (Fyre Fraud, Murdaugh Murders: A Southern Scandal) och Olivia Crist (detta är hennes första större verk), och den fick mig nästan att glömma att andas.

Äntligen fick jag veta var yngre, bindgalna, tokkonservativa kongressledamöter som Madison Cawthorn kommer ifrån. Jag hade sett dem som, om inte isolerade öar, så ändå ganska löst och generellt sammanlänkade av Trump-kulten och kristen fundamentalism. Ungefär som jag ser den oheliga alliansen av SD:are, anti-vaxxers och klimatförnekare i Sverige – vitt skilda läsare av samma tankegods.

Jag hade ingen aning om att Madison Cawthorn och hans likar var framavlade ur en industriellt organiserad hemskolningsarmé.

Okej, innan jag själv framstår som ett bloggande kaninhål – låt oss backa till början av den här serien. Under hela det första avsnittet tror jag att serien ska handla om Jim Bob och Michelle Duggar och deras 19 barn, i synnerhet äldsta sonen Josh Duggar och hans systrar och offer. Josh dömdes till ett långt fängelsestraff för pedofilbrott för några år sedan, och föräldrarna visste att han hade begått övergreppen mot sina yngre syskon redan innan deras oerhört populära realityserie på TLC, 19 Kids and Counting, ens hade börjat.

Och den storyn återberättas i plågsam detalj, liksom storyn om TLC-serien med 1,5 miljarder tittare världen över – en story som löper parallellt genom hela Shiny Happy People och sammantaget ger en kuslig bild av reality-tv:s extrema inflytande i dag, inte minst politiskt. Men den här dokuserien är samtidigt den mest dramatiska utzoomning jag sett i genren. Med Duggars eget mörker som startpunkt lyfts blicken mot den kristna sekt de tillhör, Institute in Basic Life Principles, IBLP, vars huvudidéer går ut på att skaffa så många barn som möjligt, hemskola dem med institutets egna helknäppa lärohäften och fostra dem i mansmakt. Flickor och kvinnor måste alltid underkasta sig män – fäder och manliga ledare. TLC-serien var i själva verket ett verktyg för IBLP att sprida sina idéer, förvillande lika dem i fundamentalistisk islam. Extremerna är varandras spegelbilder.

Här kommer den första stora insikten för mig: att hela den moderna amerikanska hemskolningen i grunden är rasistisk. Den startade som en motreaktion på medborgarrättsrörelsens kamp för svarta elever i segregerade skolor. I takt med att skolan integrerades växte hemskolningen hos de vita kristna fundamentalisterna. Serien låter oss kika friskt i IBLP-häften, läsa biologi-rader som »alla fossiler i världen bildades på en och samma gång under en översvämning« och veta att flickorna fick lära sig matematik för att kunna läsa bakrecept. Häftena är raktigenom misogyna, fulla av slut-shaming, och så fixerade vid sex (sida upp och sida ner om blygdlöss, kjollängder, homoexualitet och pojkens lockelse av lillasysters begynnande bröst) att de unga männen praktiskt taget skolas till sexförbrytare och kvinnorna till skräckslagna »medskyldiga«.

En avhoppare, Eve Ettinger, säger i serien att när hon under sina alltmer ifrågasättande tonår läste Margaret Atwoods The Handmaid’s Tale tänkte hon direkt att »åh, det här är ju mitt liv«. (Och jag ska försöka låta detta vara sista gången jag tjatar om hur fel ute kulturjournalisten Ola Söderholm var i denna fråga.)

Under andra halvan av serien får vi följa hur IBLP blivit alltmer sammanlänkad med republikansk politik – med början i barnarbete. Närmare bestämt i mängder av lägeraktiviteter med brutal indoktrinering och slaveriförhållanden, däribland en militär gren som inte står Hitler Jugend efter. Och vi får se hur dessa pojkar, som kallas The Joshua Generation när de kliver ut i vuxenlivet som politiska soldater, landar som allt från populära influencers till politiker i det amerikanska kongresshuset.

Och jag som trodde jag hade fattat allt om Trumpismen och evangelikerna när jag skrev om Netflix-dokuserien The Family i Svenska Dagbladet för några år sedan …

Shiny Happy People blir extra mycket en ögonhöjare för mig som redan känner igen många av namnen och ansiktena i den nya generationen konservativa politiker. »De poppar upp överallt nu«, säger en avhoppare i sista avsnittet, och så passerar de revy i ett snabbt kollage. Äntligen förstår jag hur de hänger ihop. MAGA är bara delvis en hoper individuella weirdos och haverister – till stor del är de också djupt organiserade extremister. Hela MAGA-urspårningen är rotad i hemskolningstraditionen. Det är hos IBLP kittet finns mellan den hedonistiske Donald Trump och evangeliströrelsen.

Just nu håller de på att ta över det republikanska partiet. Återstår att se om de blir Republikanernas fall eller USA:s. ♦

Pranks med verklig edge – mästaren Eric André tar tillbaka genren från Tiktok-amatörerna

Säsongsbetyg: 📺📺📺📺⬜

När Ägd av Danny lanserades var en av Danny Saucedos talking points i intervjurundan att »de sjukaste pranksen inte kom med«. Låt oss konstatera, efter att ha börjat se säsong 6 av The Eric André Show på Adult Swim/HBO Max, att Danny inte vet vad sjuka pranks är.

Det som klipps bort i The Eric André Show är inte det som är för sjukt utan det som inte är tillräckligt sjukt. Inget får sacka ner tempot i prank-tv-historiens galnaste speedfest.

Så hur ska jag komma ur det här? Jag skrev ju förra veckan att Tim Robinson var världens roligaste. Men det är det ju Eric André som är. Bara en sådan sak som att han fortfarande en bit in i den sjätte säsongen kan göra ännu roligare och våldsammare entréer (han tjurrusar in i sin talkshow-studio varje vecka och bokstavligt talat massakrerar den). Och att han fortfarande lyckas chocka varenda kändisgäst, trots att alla vet att han är only in it for the pranks.

Ute i verkligheten är han dock förklädd, och höjer insatserna över alla logiska och moraliska gränser. Som i »Goober driver«-grejen ovan, eller ett par skits i de nya avsnitten där han mer eller mindre har ihjäl statister på gatan, eller den här – min favorit hittills:

Det finns inte mer att skriva om detta geniala elände, bara att knäböja för kungen av pranks …

… som dessutom dubblerar med en prankshow till i USA, The Prank Panel, som gått med ett par avsnitt på ABC (ingen svensk visning aktuell än). Han, Johnny Knoxville och Gabourey Sidibe säger på Idol-jury-manér bu eller bä åt vanligt fölks prank-idéer, och hjälper de bästa att få dem genomförda.

Här har en av deltagarna själv lagt ut sitt Prank Panel-prank mot sitt ex, som liksom han är vigselförrättare:

Men även de usla idéerna är underhållande:

Summa summarum: »Dolda kameran«-tv har överlevt tsunamin av sövande utslätade Youtube- och Tiktok-pranks. Mycket är Eric Andrés förtjänst. Ingen sätter nivån som han. Samtidigt var väl hela den magiska Jury Duty, som jag hyllade för en månad sedan, det mest nyskapande som gjorts i tv-pranksens världshistoria. Så genren lever och är roligare och mer hisnande än någonsin. Tyvärr kan varken Jury Duty eller The Prank Panel ses i Sverige, men desto större anledning att vörda och tillbe The Eric André Show på HBO Max. ♦

Okej, alla vet nu hur usel »The Idol« är … men hur bra är den?

Säsongsbetyg: 📺📺📺⬜⬜