[228] »MobLand var kul – men Maffiablod är i nivå med Kin«

Vi börjar med det här så är vi av med det. Detta var när Trump fortfarande trodde han hade en »deal med Putin«. Alltså tidigare i veckan. Han var inbjuden av Fox & Friends att via telefon berätta om toppmötena i Anchorage och D.C. … men började i stället babbla om den kvinnliga programledarens förhållande med Sean Hannity:

Minspelen hos programledarna … försöken att avbryta … Ännu en reality-tv-klassiker av Trump! Som levererar många fler sådana nu, än när han gavs den där påhittade affärsmannapersonan av producenterna på The Apprentice.

Men varje gång vi skrattar åt gubbfan behöver vi påminnas om allvaret. Det sjuka är att hans kriminella skadlighet varit känd så länge. Den australiska dokumentärserien Trump/Russia: Follow the Money från 2017 …

…är fortfarande en bra grundkurs om man vill förstå Trump som Kreml-tillgång.

I veckan började även Trumps beryktade hämndlista betas av. Redan i valrörelsen flashade extremhöger-influencern Kash Patel listan i tv och belönades av Trump med chefsposten på FBI, i vilken roll han nu raidade John Boltons hem som hämnd för Boltons avslöjande bok om sin period som nationell säkerhetsgivare för Trump 2018–2019. Om man ska översätta det till svenska förhållanden är det som om SD kom till makten och lät nyutnämnda Säpochefen Chang Frick göra husrannsakan hos Carl Bildt som hämnd för en intervju 2018 … Amerikaner ser nu fascismen stå i full blom och får vara glada så länge ex-republikanska Trump-motståndare som The Bulwark vågar sända live, nu när Bolton-tillslaget måste ses som ett allmänt hot om repressalier:

Men allt detta – hämndtillslaget mot Bolton, det fortsatta misslyckandet med att tjata till sig Nobels fredspris – gjorde väl ändå att Trump till slut lyckades rida ut Epstein-stormen? Nja, sent i fredags kväll släppte DOJ utskrifterna från sin normlösa, pardon-fiskande intervju med den plötsligt VIP-förflyttade fängelsekunden Ghislaine Maxwell, och jag lovar – den MAGA-självdestruerande dissident-clownshowen med Marjorie Taylor Green och Roseanne Barr i spetsen kommer inte att låta sig nöjas:

En helt vanlig tv-vecka från Trumpland USA. ♦

Bäst i tv-världen just nu

1. Maffiablod (This City is Ours, BBC/SVT Play)
2. Skandalsystrarna Mitford (Outrageous, Britbox/SVT Play)
3. Such Brave Girls (BBC/SVT Play)
4. The Bear (FX/Disney+)
5. Platonic (Apple TV+)
6. The Gold (BBC/TV4 Play)
7. Elsbeth (CBS/TV4 Play)
8. Alien: Earth (FX/Disney+)
9. Poker Face (Peacock/SkyShowtime)
10. Torpeden (The Assassin, Amazon Prime/SVT Play)

Den snudd på perfekta maffiaserien – tack vare kärleksrelationspsykologin

Säsongsbetyg 📺📺📺📺⬜

Bra maffiaserier tar sig inte bara in i huvudet på sina karaktärer, de tar sig in i tittarens huvud också, får oss att förstå motiv och handlingar … samtidigt som karaktärer med utifrån-perspektiv tar oss på bar gärning när vi empatiserar med våldsverkare. The Sopranos och Kin var därmed inte bara spännande crime-serier, de var psykologiska helheter, konstverk med själ och skärpedjup.

Nu kan vi även räkna in nya Liverpool-thrillern This City is Ours (som heter Maffiablod när den får SVT Play-premiär på onsdag). MobLand, som jag föll rätt hårt för när den kom i början av juni, förbleknar i jämförelse.

Maffiablods bärande tema är närmast minimalistiskt: en till synes tajt maffiafamilj äts upp inifrån när en spricka i ledningen växer till slukhål, och en dödlig maktkonflikt skär genom blodsbanden. Precis som i Sopranos är kärleken och lojaliteten två nyanser av täckfärg.

Men samtidigt får vi med effektiv snabbhet koll på alla led i detta patriarkat, inklusive kvinnornas undergivna men nödvändiga roller som socialt kitt och alibin, men också som bokhållare och penningtvättare. Och precis som James Nelson-Joyce har huvudrollen som katalysatorn som får allt att börja rämna har Hannah Onslow i rollen som hans partner den kvinnliga triggerrollen. Hela ensemblen är stark men Onslow är bäst, och hennes roll är tacksam – även hon har en våldsam familjebakgrund som dock är okänd för maffiafamiljen.

Allra bäst blir hon i scener där hon agerar i särskild symbios med serieskaparen Stephen Butchards manus och Saul Dibbs regi. Som här, ett grepp som borde se billigt ut, att skildra hennes minnesbilder via en spegel, men som tvärtom känns filmiskt och förhöjt:

Det finns en ovanlig närvaro och nerv raktigenom som gör att det blir alltmer spännande ju mer tempot sänks, scener dras ut och stämningar dröjer kvar. Här kommer dessutom Rael Jones soundtrack in med en vuxen och vass monotoni, ofta teman som hamrar fram en enda ton över ett enda ackord och intensifierar både stressade actionscener och det inre psykologiska spelet. Eftersom jag nyligen sett om Hugo Blick-klassikern The Shadow Line på SVT går tankarna till den när spänningen i Maffiablod blir som tätast.

En annan referens jag får i huvudet är McMafia med James Norton. Maffiablod är lika moget och modigt berättad och effektivt framförd.

Men den har också helt unika kvaliteter, även i själva upplägget. Är det ens en maffiaserie, när kärleksrelationen mellan de IVF-kämpande huvudkaraktärerna står så mycket i centrum? Om vi kallar det hybridserie så är det av en sort vi inte sett förut. Ett exempel på själva hybriden är när Nelson-Joyce, med dåligt samvete över hur splittrad han är, säger till Onslow att de ska ha en mysig filmkväll med takeaway och avstängda telefoner, och han tror på det själv för att han lyckas koppla bort ett inkommande samtal medan han säger det, men när kvällen kommer har han häcken full av business och springer ut och in hela kvällen, och vi får både den blodiga maffia-noir-nedåtspiralen och det ömma relationsdramat i samma sekvenser, organiskt omlottklippta.

Två detaljer till jag gjort flera anteckningar om, och strukit under:

• Jag har nog aldrig sett en sådan tät kriminalthriller där så mycket händer bara för att antagonisterna helt enkelt saknar bitar av information. Det ger en stark bild av hur gängkrig drivs av paranoia.
• Efter cockneyn i MobLand, irländskan i Kin, North Jersey-accenten i Sopranos får vi med This City is Ours den stora scouse-maffiaserien! Har aldrig hört så många frikativa grötiga »k«/»ch«-ljud ens i en Stephen Graham-serie. ♦

Som Schakalen med extrasalt popcorn

Säsongsbetyg 📺📺📺📺⬜

Efter drygt 20 minuters härlig setup som en Keeley Hawes-kvinnomotsvarighet till Jeff Bridges-gubbiga The Old Man, komplett med både stark action och pensionerad panache samt suverän grekisk ö-miljö (men med en helt annan sorts cynism i dialogen, ännu mörkare men samtidigt smartare och roligare), skjuter SVT-konspirations-action-thrillern Torpeden (originaltitel: The Assassin) fart på allvar – detta när en högaktuell AI-plot injiceras intrigen på ett sätt som får mig att härma nackhåren och resa mig upp lite i tv-soffan.

Keeley Hawes spelar en livsavtrubbad ex-yrkesmördare med skills som Schakalen som åter kontaktas av sin gamla uppdragsgivare. Denne tjatar om ett uppdrag han vill trippla arvodet för att få henne att ta, samtidigt som hennes försummade vuxna son (en finfin Freddie Highmore) dyker upp för att berätta att han ska gifta sig och kanske äntligen veta som är hans far.

Snart visar det sig att sonens blivande hustru (Shalom Brune-Franklin) är samma person som Keely Hawes får i pensionärsextraknäck att mörda. Samtidigt hackar David Dencik datorer från en fängelsecell och en konspiration av dolda agendor tornar upp sig kring en välgörenhetsstiftelse. Och den där uppdragsgivaren från förr … är det han som är sonens pappa?

Mor-och-son-greppet är en roligare variant av The Old Mans far-och-dotter eftersom sonen här är en total vanlis. Dominik Scherrer har skapat ett retro-spionsoundtrack med klass, och bröderna Harry och Jack Williams har äntligen, efter usla Liar och Boat Story och det havererade luftslottet The Tourist, gjort en riktigt bra serie. ♦

Fortsatt innehåll bakom betalvägg: jag recenserar Hostage på Netflix, Long Story Short och The Yogurt Shop Murders på HBO Max + den nya Suits-spinoffen, Halvåtta hos mig, Pivot, Peacemaker, The Summer I Turned Pretty, SubwwayTakes, Winemom, Tchotchke, Leaving MAGA, BBC Archive m.m. Avslutar som alltid med mitt soundtrack till tv-veckan som Spotify-spellista. Bli betalande medlem!